Det första man måste inse är att fotografier inte visar verkligheten. Bara våra ögon kan ge en rättvis bild av vår egen verklighet. Fotografiet är en teknisk produkt, en process med massor av parametrar som kan manipuleras. Det handlar mycket om hur fotografen tolkar sin verklighet och väljer att förmedla den.

Medan det mesta av arbetet med den färdiga bilden sker i förstoringen eller i den digitala bearbetningen, måste man ändå börja sin tolkning redan vid kameraarbetet. Man får känna efter noga innan man utlöser slutaren. Riktigt intressant blir det när man använder fotografiet för att skapa något som inget öga någonsin kan se. Med en kamera kan jag få natt att bli till dag, jag kan frysa rörelser med en kort slutartid, eller använda en lång slutartid för att måla rörelsen över fotografiets yta. Det här är ett sätt att använda kamerans begränsningar.

Ögat rusar fram och tillbaka genom verkligheten och hjärnan sätter samman intrycken; den utjämnar ljus, skuggor och färger. Den stillastående kameran låter oss separera dessa element. Vi kan renodla rummet på en tvådimensionell yta, vi delar in tiden i korta eller långa stycken och fotografen har fullständig kontroll över ljus och färger. Kameran kan bli lurad på sätt som ett öga aldrig skulle acceptera.