När man börjar fotografera med film är det plötsligt inte så viktigt vilken kamera du använder. Den analoga kameran har fungerat på mer eller mindre samma sätt hela 1900-talet, och det som drivit utvecklingen är användarvänlighet och hjälpmedel som ljusmätare, exponeringsautomatik och annat. Det gav kameror med särskilda personligheter. Att välja mellan bländarautomatik eller tidsautomatik kan vara en fråga om att välja olika kameror.

Men bilden kan bli lika bra oavsett om kameran är tillverkad på femtiotalet, sjuttiotalet eller tjugohundratalet. Det skedde naturligtvis en utveckling av filmen under dessa årtionden också, precis som digitalsensorn utvecklas just nu. Men filmen ska ju bytas ut efter hand i alla fall, så det var ingen stor kostnad att följa med i den utvecklingen.

SMåbildsformat

135-film

Jag gillar verkligen att man kan ta sin favoritkamera och ändra uttrycket på den fullständigt genom att sätta i olika rullar film. Svartvit film finns i flera olika kvalitéer och färgfilm finns i massor av varianter. Det finns hur mycket som helst att välja på. Och ja, du kan uppnå nästan exakt samma uttryck med en digitalkamera, det är en fråga om personligt tycke, men jag älskar känslan av att ha en laddad analog kamera i handen.

Film kommer förutom i många kvalitéer också i ett antal olika format. Principen är enkel: ju större negativ, ju bättre detaljer och desto större förstoringar kan du göra utan att se filmens korn.

35 mm eller 135-film

Den absolut vanligaste sorten av fotografisk film. Från början var den tänkt till att filma med, men det lämpliga formatet gjorde att den kom att användas i små smidiga kameror som man enkelt kunde bära med sig. Ett standardnegativ blir 24 * 36 mm och formatet kallas ofta för småbildsformat. Vissa kameror gjorde hälften så stora bilder och kunde därmed ge dubbelt så många exponeringar på en rulle, det kallas för halvformat.

135-film är fortfarande mycket vanligt, det kan du köpa på de flesta fotobutiker. Det finns också ganska mycket att välja på hos de flesta handlare. Det är också enkelt att få tag i en förstoringsapparat som tar småbildsformat. Jag tycker att det är lite pilligt att spräcka kassetten och rulla upp filmen på spiral om man jämför med 120-film, men det är skönt att ladda kameran med 24 exponeringar eller fler innan man ger sig ut att fotografera. Man blir mer benägen att ta spontana bilder då.

120-film

Mellanformatsfilm

120-film

120-film är mellanformat. Det ger tolv exponeringar om 6 * 6 cm på en rulle. Det är ett ganska vanligt format i äldre kameror, och har funnits sedan 1901. Det finns kameror som fotar 6 * 9 cm, 6 *7 cm och 6 * 4 cm.

Jag tycker att mellanformat är det optimala formatet. Negativen är stora, och kamerorna är ändå relativt smidiga. Jag använder en Hasselblad 500C och en Rolleicord. Jag behöver inte ha filmen sittande i kameran så länge, tolv exponeringar får jag gjort på en och samma dag. Rullfilmen är dessutom enkel att hantera i mörkrummet, jag behöver inte bryta upp en kassett och den är enkel att rulla upp på en spiral för framkallning. Det är lite snårigare att hitta en förstoringsapparat som tar mellanformat, jag har i skrivande stund inte lyckats, men jag jagar vidare.

Själva filmen levereras upprullad på en spole, inslagen i skyddspapper som håller ljuset borta från den känsliga filmen. Filmen rullas upp på en annan spole när man matar den genom kameran.

I ett särskilt utförande kallat 220-film är filmen fästad i skyddspapper i bägge ändarna, men inte bakom själva filmen. Spolen är inte större än 120-film men du kan få plats med fler exponeringar. Många kameror kan hantera både 120- och 220-film, men man brukar få ställa om en platta bakom filmplanet då 220-film är hälften så tunn som 120.

Storformat eller bladfilm

Används på studiokameror. Varje exponering görs på ett eget blad film, så man kan anpassa framkallningen exakt efter exponeringen. De gigantiska negativen fungerar vansinnigt bra för rejäla förstoringar och kvalitén kan bli helt förbluffande. Bladfilm tarvar dock en helt annan slags kamera, och innebär en hel del arbete i själva fotograferandet. Jag har aldrig testat, men skulle hemskt gärna fota på storformat en dag. Storformatskameror erbjuder möjlighet att luta och skjuta linsen vilket kan användas för att räta ut byggnader som ser ut att luta på bilden, ge extremt kort eller extremt långt skärpedjup och göra så att fokus bara uppnås på en del av bilden.