Att framkalla själv är faktiskt något av det roligaste jag vet. Det ger mig kontroll över ytterligare en del i processen. Själva anledningen till att jag plockade fram den analoga utrustningen igen var att jag ville uppleva den magiska känslan av att ta fram mina egna bilder. Men jag har varit mer mottaglig för nya idéer nu och vågat prova nya metoder och tekniker. Jag har läst på och lärt mig massor.

Det finns massor av variabler du kan förändra i framkallningsprocessen. Inte minst framkallningstiden, som ger dig möjlighet att pressa eller dra filmen. Du kan hantera bilder med låg kontrast olika från bilder med hög kontrast och få bättre resultat för varje enskilt behov. Om du gör det själv är du herre över processen. För mig är det framför allt en fråga om kvalitet. Att framkalla själv är en försäkring om att varje rulle behandlas på samma vis. Om jag vill ändra något i processen – kemin, agitationen, sköljning eller torkning – så har jag fullständig kontroll på vad som är annorlunda, och hur resultatet förändrats.

Rent ekonomiskt är det smart också. En liten påse framkallare (Kodak D76) kostar ungefär som att lämna in en enda film för framkallning. Svartvit film kostar förresten mer än färgfilm att framkalla i butik, så påsen är nog billigare. En påse framkallare räcker till åtta rullar småbildsfilm. Sen går det ju åt lite stoppbad och fix, men det är verkligen inte dyrt att framkalla hemma. Och med tanke på att kamerorna kostar en bråkdel av vad en ny digitalkamera kostar så anser jag mig ha råd.

Jag gör oftast en normal framkallning, ett försök att få ett så jämnt resultat som möjligt trots att jag har tolv eller fler bilder som exponerats under olika förhållanden. Hade jag jobbat med bladfilm hade jag kunnat bestämma för varje bild hur framkallningen skulle gå till. Om jag behöver skjuta ihop kontrasterna en aning, eller dra isär dem. För att få ett optimalt resultat skulle jag vilja mäta bilden mycket noga, och bestämma hur högt jag vill ha min mellanton (zon 5) och vilka kontraster jag vill försöka jobba fram. Det närmaste jag komma idag är i så fall att använda 120-film, och göra alla exponeringar på samma scen. Ett utmärkt sätt att jobba, men bladfilmen lockar ändå.

En annan sak jag skulle vilja prova är att framkalla färgfilm. Som jag förstått det så kan man egentligen bara lyckas eller misslyckas med färg, man verkar inte kunna göra några medvetna ändringar som man kan med svartvit film. Det krävs lite annorlunda utrustning, till exempel en tank av metall för att bättre leda värme. Du måste helt enkelt ha möjlighet att reglera temperaturen du framkallar i, annars är det i stort sett samma process. Det måste jag väl kunna åstadkomma? Är det någon som provat?