Under en period hade jag en stark längtan att börja fota mellanformat. Och jag letade i första hand efter en TLR, med ljusschakt ovanpå. En stark inspiration till det var den lettiska fotografen Inta Ruka som fotograferar med en Rolleiflex. Visst tyckte jag kameran var häftig, men häftigare ändå var hennes fantastiska porträtt. Jag letade efter en Rolleiflex ett tag, men tyckte att de var lite dyra. Så till slut blev det en Rolleicord. Det är en enklare modell, men jag fick mitt TLR-fotograferande ur systemet.

Känslan att fotografera med en TLR är speciell. Jag upplevde direkt från början att jag liksom bar bilden i mina skålade händer. Mattskivan blir som en liten pöl av ljus. Fotografierna blir vackra, men själva fotograferandet är vackert i sig själv. Det är ingen ergonomisk kamera. Det är inte någon sexig liten maskin som ett Schweiziskt armbandsur, eller en Leica. Men genom den lite klumpiga lådan kan man nästan känna bilden under sina fingrar.

En TLR blir inte svart i sökaren under exponeringen, du kan se ögonblicket som kopieras av linsen nedanför ditt titthål. Den är också väldigt tyst. bara det mest diskreta klick när centralslutaren jobbar.

Just Rolleicorden har inte något skydd mot dubbelexponeringar, så man måste tänka sig för. Det finns heller ingen inbyggd mätare, så man får mäta för hand.