Jag har provpackat min utrustning inför Stockholm Fotomaraton. Jag ställde upp allting igår kväll och tog den här bilden. Eller, inte allting, det finns mer prylar. Jag blir tvungen att ta min största kameraväska, den jag använder när jag är ute på hajk. Och den är späckad till max.

Det här har jag aldrig provat förut. Inte inom foto i alla fall. Jag kommer på en massa liknelser i militära termer. Kameraväskan jag kommer använda i helgen väger ungefär som en stridspackning. Och den innehåller en hel del saker som skulle passa i stridspackningen också, främst kläder, regnställ, lite skaffning och till och med en konservbrytare (fast den sitter på en sån där röd fällkniv). Jag har inte med mig snuskburken och liggunderlaget, men tro mig, jag känner mig rustad.

Att inte ha en aning om vilka uppdrag jag kommer ställas inför känns spännande. Jag har reagerat med att bära med mig en så allsidig utrustning som möjligt. I vanliga fall brukar jag försöka förutsäga ungefär vad jag kommer att fotografera och ta med mig lämplig utrustning för bilden jag har i sinnet. Kan jag sedan fånga något annat med samma prylar så är allt gott och väl, men jag brukar prioritera att bära lite framför att rusta för eventualiteter.

Ibland kan begränsningar vara bra för kreativiteten. Kanske borde man satsa på en minimalistisk lösning istället? Ett hus, ett  50mm-objektiv och ett stativ. Det känns faktiskt lite mer som jag. Nå, jag hinner packa och packa om ett par gånger innan starten går på lördag. Är det någon mer därute som håller på med förberedelser?