Leica M3 och IIIf

Torsdagens stycke om att använda det man redan har fick mig att tänka efter lite. Naturligtvis ska du börja med vad du har, men om fotografering är för dig så kommer du att vilja skaffa dig en kamera som verkligen passar dig. För de flesta av oss handlar det om någon slags digitalkamera, men jag, och andra med mig, får en känsla för analoga kameror. Och den där känslan, den skulle kunna vara viktig.

Detta är mina drömkameror; Leica M3, Rolleiflex, Canon F1 och Hasselblad 500C. Två mellanformat och två småbildskameror. Alla helt mekaniska. Det är egentligen hela utsträckningen av den samling jag önskar mig. Därutöver använder jag gärna Canons A-serie och EOS-system för att det är bra kameror som jag kan jobba snabbt med och som är lite mer slit och släng. Jag är på väg att göra mig av med allt annat, och jag har funderingar kring att gallra även bland de kameror jag använder. Jag älskar att pyssla med kameror, men jag är lite rädd för att det ska ta över framför fotograferandet.

Leicadrömmar

Med mina drömmar har det ofta varit så att jag inte riktigt vågat ta steget. Jag har till exempel aldrig riktigt tagit reda på vad en Leica kostar, utan har bara tänkt på dem som att de var något för andra. Jag råkade få reda på priset vid en auktion tidigt i somras och insåg att min dröm inte var så särdeles långt utom räckhåll. Tre månader senare har jag två Leica; en M3 som jag ställde i ordning i helgen och nu är ute och fotar med, och en IIIf som hittills mest varit på verkstad.

Såhär pass gamla Leicor är billigare än man  skulle kunna tro. Dessutom ser jag dem som ett slags lån; jag vet att jag är så pass rädd om min utrustning att jag kan sälja den vidare om och när det behövs. Kanske priset på Leica till och med skulle kunna gå upp allteftersom?

Det som håller mig igång med fotograferingen när jag inte är så inspirerad att ta bilder är mina kameror. Om det regnar och jag saknar inspiration så kan jag pyssla lite med prylarna och så får jag något uppslag till att skriva något eller kanske rent av plåta i alla fall. Det händer att jag ger mig ut och fotar bara för att känna känslan att använda dessa fantastiska små maskiner.

Hårdvarans inspiration

Jag tycker det är fantastiskt med slipade glas, mekaniska urverk, fjädrar, kugghjul, svänghjul, prismor och speglar. Och om en kamera är välgjord kan man liksom känna hur man skulpterar ljus i sina händer. I en tid när vi har alla de möjligheter vi har idag så kan den största svårigheten med att ta bra bilder vara motivation och inspiration. Alla vägar till bilden är bra vägar, tycker jag, så varför inte bejaka att detta inspirerar mig?