Hur gör man sina landskapsbilder unika? Det är alldeles för enkelt att man avbildar ett landskap bara rätt upp och ner. Och det kan ju vara helt rätt, men man får akta sig så att man inte gör bilden platt och livlös. Landskap behöver inte bara vara fotade från ett berg och ut över dalen, eller från dalen uppemot bergen. Det kan lika gärna vara en bild av en fjällstuga, en bäck eller något annat som du kommer nära inpå. Det är bra att fylla bilden med ett innehåll, det ger djup och perspektiv.

Här ser vi rälsbussen som går upp till Nid d’Aigle, Örnnästet, vid foten av Mont Blanc. Den går från Saint Gervais, Le Fayet upp bland ängar och bergssjöar. Där backarna är riktigt branta drivs vagnarna fram med stora kugghjul. Bilden är tagen i juni 2013.

Ljuset under dagen

Det talas ofta om att ljuset mitt under dagen är ett sämre ljus än på morgonen och kvällen. Möjligt att det är lite mindre tacksamt, men alla ljus kan vara bra ljus. Mitt på dagen kan ljuset vara hårt och ge platta bilder, men är det bara lite molnigt så kan det fungera utmärkt. Se upp med hårda skuggor som skapar former i bilden som inte har där att göra.

Det som fungerar allra bäst för mig är ett ljus som sveper in i bilden från sidan under morgon eller kväll. Det lyfter fram landskapets topografi och det gyllene ljuset ger färg åt träd och växtlighet. Helt klart är att det oftare uppstår vackra vyer i samband med gryning och skymning.

Var uppmärksam på ljuset, det ändrar sig mycket fort. Men solen har sin bana, och om vi inte har åkt väldigt långt hemifrån så är vi bekanta med den. Vi kan med viss säkerhet förutspå var solen kommer att stå om en timme. Kanske kan vi komma tillbaks till samma utsiktspunkt igen? Kanske kan vi hitta något ännu bättre?

Vädret

Jag älskar regniga bilder, men jag är lite feg när det gäller att ta ut kameran i dåligt väder. Jag står helst under ett tak och fotograferar ut över landskapet från balkongen. Det finns utmärkta hjälpmedel, skydd som kan träs på kameran på olika vis, men det fungerar ju minst lika bra med ett paraply eller en regnponcho. Det lönar sig att ta ut kameran när det regnar, man kan få en dramatik i bilden.

Vandrare vid Bellevue

Vandrare vid Belle-Vue. Mont Blanc-massivet i bakgrunden.

Vädret bland bergen växlar ju ofta. Mina bilder från Alperna ifjol bjuder på många molnbankar i fjärran. Avstå inte från att fotografera “fult” väder utan försök fånga dramat, växlingarna, ljuset och färgerna som skiftar.

En personlig favorit är dimma, det ger trolska bilder. Dimma i solljus är oslagbart, men då måste man vara på plats rätt tidigt på morgonen, innan soluppgången helst. Det jag helst vill fånga är gyllene solljus som silar snett ner genom diset. Magiskt.

Medmänniskor

Människan har en plats i landskapet, ingenstans är vi mer hemma än ute i naturen. Bilder med människor blir mer levande. Betraktaren kan relatera till människor och får ett perspektiv som visar landskapets proportioner. En tom landskapsbild kan se dramatisk ut, nästan lite som en vy från en främmande planet, allt som växer och lever gör landskapsbilden mjukare. Jämför gärna med Sebastião Salgados bild från uställningen Genesis som jag lade i samlingen Landsskapsinspiration på Pinterest. Människans närvaro förklarar mycket och ger en utgångspunkt för att tolka bilden.

Om du har en människa med i fotografiet så kommer betraktarens uppmärksamhet att ledas dit. Vi är förprogrammerade att hitta den mänskliga formen omkring oss. Vi kan se ansikten i molnen, i strukturen på bussätet framför oss eller i sidan på bergsmassivet långt borta. (Ser inte plogen på rälsbussen ut som en leende mun, och lyktorna som ögon?) Att ta med människor ger betraktaren en första station i sitt seende. Blicken kommer ofelbart att först röra sig till människan, för att sedan gå vidare och utforska omgivningarna. Var medveten om att en människa är det tyngsta element du kan ta med i kompositionen.

Var noga med hur människorna rör sig. Är de på väg ut ur bilden? Var tar de vägen då? Du berättar inte hela historien. Kanske ser man bara ryggar – återigen berövar du betraktaren på en del av historien. Vem är det? Varför går alla bort från betraktaren? Tveka inte att regissera lite, det är inte fusk så länge det ger en bättre bild som man vill titta på ofta.