Att stiga upp tidigt på morgonen för att fånga dimman, soluppgången och de fantastiska höstfärgerna. Det är något man gör fem, sex gånger om året, och det brukar bli fantastiska mornar, men aldrig förut har jag sett Härjedalen i tidig september. Nu är det en av de saker jag helst vill se igen, en av de saker jag helst vill fotografera. Kalfjällen blir röda av blåbärsriset medan sätervallarna fortfarande är gröna. Träden lyser som guld där de träffas av morgonsolen. Små grå stugor ligger som stenar i landskapet. Dagar man minns börjar tidigt.

Digitalkameran är optimal till det här, jag kan ställa nivåerna för varje färgkanal tills bilden blir den jag minns från exponeringsögonblicket. Har gjort ett och annat försök att fota negativ färgfilm under hösten också, men är inte helt nöjd med resultatet ännu. I min kameraväska ligger nu en rulle positiv färgfilm som jag skall ta med mig ut någon tidig förmiddag i Stockholm. Vi får se vad det blir av den.