Nu börjar mina planer för mörkrummet att bli klara. Jag har en jättebra förstoringsapparat i källarförrådet, men behöver ordna med ett bra bord innan jag kan börja använda den. Den sista komponenten i min plan för ett smidigt mörkrum är en stabil serveringsvagn eller liknande som jag kan ställa all utrustning på och köra undan i ett förråd när jag inte använder den. Samtidigt ska det vara så redo och klart som möjligt när jag får tid och möjlighet att göra några förstoringar.

Det har funnits som ett tryck inom mig att börja göra bilderna klara. Kanske kan jag hitta ny inspiration när jag äntligen kan börja måla med ljuset? Jag städade förstoringsapparaten härom veckan, och satte i några negativ bara för att projicera dem på ett papper på köksbordet. Man får en helt annan känsla för bilden på det sättet än man får av att skanna negativ och använda bilderna i datorn. Jag ska börja skanna de färdiga förstoringarna också. Jag hoppas att det kan att bli en kvalitetsförbättring, flatbäddsskannern är inte jätteduktig på att ta hand om negativen, men påsiktsbilden kommer förhoppningsvis att vara enklare.

Tjuvstartat

Under tiden har jag plockat fram en apparat som min far använde för länge sedan, och jag har lite gammalt fotopapper som tydligen kan användas fortfarande. Så mest för att komma igång har jag ställt upp ett provisoriskt mörkrum och gjort mina första förstoringar. Vår lägenhet är välsignad med ett väl tilltaget badrum som jag gjort ljussäkert. Det har också utsugsventil så de ångor som uppstår tar kortast tänkbara väg ut ur lägenheten.

Det kändes lite som att fotograferingen hade kommit så långt den kunde utan återkoppling från det det färdiga resultatet. Nu kan jag börja göra bilder av mina visioner, och inte bara negativ. Det blir naturligtvis inte bra ännu, men det blir faktiskt riktigt skapligt. Det håller definitivt samma klass som jag uppnådde när jag laborerade i min ungdom.

Det är en befrielse att se de första bilderna på papper. Nu vet jag att det faktiskt fungerar, och jag får veta vad jag kan och vad jag inte kan. Jag har hela processen i mina händer och jag är ansvarig för alla misstag. Alla framgångar är också mina egna. Från den här punkten är det bara att studera, utveckla och öva.