Canon AE1, T-Max100, gulgrönt filter

Nu är jag äntligen igång och gör förstoringar. Jag ska bara komma på ett bra sätt att använda det lilla utrymme jag har. Till syvende och sist vill jag montera bilder i ramar och hänga dem på väggen. Den färdiga bilden är mitt mål. Jag är inte ute efter att äga kameror, göra negativ och bara publicera på nätet.

När jag gör en bild jobbar jag helst med en ganska färdig vision redan på planeringsstadiet. Väl på plats vid motivet har jag redan en aning om vilken stämning jag vill ha på förstoringen i slutändan. Jag jobbar med ett mål direkt och mäter ljuset utifrån min tanke om resultatet. Hur djupt ska skuggorna gå, var passar det att ha svärta? Hur klarar jag den solbelysta stenen i bakgrunden?

På sätt och vis känns det som att jag väntar på att få göra nästa steg. Jag vill egentligen inte planera, jag vill fotografera, men när jag väl är ute med kameran vill jag inte fotografera, jag vill framkalla och förstora. Man ska leva i nuet, det tror jag är bra, men som fotograf måste du ha sinnet på nästa steg i processen, lite som en schackspelare.