Nyrestaurerad förstoringsapparat

Den färdiga förstoringsapparaten


Min jakt på en ordentlig förstoringsapparat har känts lång, men nu är den äntligen över. Jag ville ha en enda apparat för all min förstoring, och det har inte varit helt enkelt att hitta en som passar. När jag äntligen fick tag i en så översteg den förväntningarna. Hittills har jag fotat småbild och mellanformat, men när jag fick den här apparaten insåg jag att det skulle bli möjligt även att fota 4×5 tum.

Till slut blev det en gammal Liesegang Rajah 5. Det var egentligen inte riktigt vad jag var ute efter, men jag fick den i generös gåva och när jag nu börjar förstå hur den kan användas så är den näst intill perfekt. Jag hade tänkt mig en modernare maskin som bara klarade småbild och mellanformat, med färghuvud eller filterlåda. En Rajah 5 är en liten koloss som verkligen inte kan kallas modern. En riktig dinousarie faktiskt, men den har en hel del charm. Retro är liksom inte tillräckligt som beskrivning. Den har dessutom fler möjligheter än jag visste att det fanns.

En multikompetent apparat

Förutom att klara alla negativformat upp till 4×5 tum kan den här maskinen med några enkla handgrepp byggas om till en repro-kamera. Med en sån kan man fota av material som ligger på bordet under apparaten. Därför kan bordet lutas, och projektorhuvudet också. När man använder den som förstoringsapparat kan det användas för att räta ut linjer och ändra perspektivet.

Repro känns inte som en särdeles aktuell syssla för mig. Om jag behöver jobba med det kommer jag antagligen att göra det digitalt. Mer intressant är då att apparaten har en filterlåda så att jag kan jobba med variabel kontrast (eller färg om jag någonsin skulle få för mig att börja med det), och att den klarar riktigt stora förstoringar.

Lätt restaurering

Nöjd och glad hemmafixare.

Nöjd och glad hemmafixare.


Som de flesta förstoringsapparater idag hade den här stått oanvänd rätt länge, så det första jag fick göra var att grovstäda den. Det andra var att byta ut elinstallationerna. Jag lämnade kablarna till repro-belysningen därhän tills vidare, just nu vill jag bara få igång förstoringslampan. Så jag kopplade förbi dosan som försörjer repro-delarna helt.

Sen fick jag ägna en stund åt optiken. Linserna behöver städas av, kondensatorerna likaså. Några fina mikrofibertrasor lätt fuktade med en särskild optikputs gav lysande resultat. Så här fin har den här apparaten inte varit på länge.

Nu är den redo att användas, och jag har skickat efter lite ny kemi; fixborttagare och selen-tonare så att jag ska kunna göra mina bilder arkivbeständiga. Jag ser fram emot min nästa session i mörkrummet.