Allt efter som man lär sig mer och mer om fotografering så borde man kunna skaffa sig krångligare och krångligare kameror som hjälper en att göra bättre och bättre bilder, inte sant? Jag upplever att utvecklingen går lite åt andra hållet. Ju mer jag lärt mig desto enklare kameror vill jag ha. Min absoluta favorit bland småbildskamerorna är Leica M3. Den är helt utan automatik och krusiduller, bara bländare, slutare och en utmärkt mätsökare.

En samling blir till

Två analoga kameror.

Canons A-serie

För inte så länge sedan när jag började fotografera analogt igen så använde jag mig av en Canon AE1, och den efterföljdes snart av en Canon AV1 och en A1. Bra kameror, fast med rätt mycket automatik som tar över precis i exponeringsögonblicket. AE1:an använder jag fortfarande flitigt, men A1:an ligger mest i skåpet. AV1:an har jag inte kvar. Intresset för analogt foto var väckt och jag ville börja fota mellanformat.

Rolleicord III

Rolleicord III

Så jag köpte en Rolleicord och en Hasselblad. Mellanformatskameror utan mätare och automatik över huvud taget. Jag började mäta med handhållen ljusmätare och fick på allvar börja räkna ut mina exponeringar själv. Det var en seg tid, men mycket givande. Någonstans däromkring skaffade jag en Canon F1 också. Den har förvisso en mätare, men själva kameran är helt mekanisk. Därefter kom Leicorna, och härom sistens blev det en Linhof Kardan.

Och nu tror jag faktiskt att jag är färdig med kamerasamlandet. Visst känner jag för att byta ut min Rolleicord mot en Rolleiflex ibland, och visst hade det varit roligt att ha en kamera som tog glasplåtar, men mitt intresse för att samla kameror är mättat. Jag har hela tiden varit ute efter att göra bilder, att ställa mig i mörkrummet och låta fotografierna bli färdiga. Nu har jag nått dithän, och när jag kan ägna mig åt bilderna ägnar jag mig mindre åt kamerorna.

Det grundläggande

Linhof Technika Kardan

De kameror jag har köpt visar i alla fall på en utveckling. Jag har hela tiden sökt mig till mer och mer grundläggande funktioner. Det har kanske inte varit så att jag valt kameror som är enklare och enklare att använda, men de handlar mer och mer om grundprinciperna. Min senaste kamera är en mörk bälg med en lins, en slutare och ett filmplan. Och den handlar verkligen om de grundläggande principerna. Förutom att jobba med bländare och slutare jobbar man med restitution (att räta ut sneda vinklar och perspektiv) genom att justera filmplan och linsaxel. Det ger möjlighet att förbättra perspektiv och skärpedjup för att göra så perfekta bilder som möjligt. Det ger också möjlighet till kreativa förvrängningar som är ouppnåeliga på de flesta andra kameror där filmplanet är låst i 90 grader mot linsens axel.

Mitt hantverkskunnande är fortfarande i allra högsta grad i sin linda, men det är då utvecklingen går som fortast, och jag känner mig fortfarande mycket entusiastisk inför fotokonsten. Jag studerar just nu, jag lär mig nytt varje dag, och jag frodas i den rika jordmån som jag hittat. Jag är inspirerad att jobba vidare, till och med när jag egentligen inte har tid till fotograferande så pysslar jag vidare. Man hinner alltid med något litet när familjen gått och lagt sig, och helst vill jag vara uppe och skriva innan alla andra kliver upp.