Ibland är man ute efter ett glasklart fotografi som visar en direkt avbildning av verkligheten, så man bländar ner objektivet till 11 och väntar tills allt står stilla. Men sen inser man att det inte riktigt fungerar. Bakgrunden blir för tydlig och stör motivet, stillheten gör att allt ser ut att vara gjutet i akryl.

Allt annat än total skärpa är väl ett misslyckat fotografi. Eller? Det beror kanske på vad vi vill visa vad är det vi vill visa. För det första vill vi fokusera på vårt motiv. Skärpan är en bra metod att peka ut vad vi vill visa. För det andra vill vi visa vad motivet gör, vad som sker. Det är oftast fråga om rörelse, och där har vi två val; vi kan frysa rörelsen eller måla den.

Oskärpa är en mäktig effekt som egentligen bara kan åstadkommas med en kamera. Det är näst intill omöjligt att måla något liknande. Ett porträtt om sommaren med ett grönt bladverk i bakgrunden ser verkligen underbart ut om man får bakgrunden i oskärpa.

Bokeh

Bokeh är termen för bländaroskärpa. Det avser den dimma av diffuserat ljus som finns i bakgrunden när du fotograferat ett motiv med kort skärpedjup (stor bländare). Bokeh kan kännas mjukt och lugnt, eller kantigt, uppdelat och vasst. Jag tycker att det verkar ha att göra med hur bländarlamellerna är konstruerade. På billigare objektiv har man ofta fem eller sex lameller med raka kanter. Det kan ge bländaroskärpa med tydliga fem- eller sexkantiga formationer.

På dyrare objektiv finns ofta fler lameller, och de kan dessutom vara svängda för att ge så runda och mjuka konturer som möjligt. Bländarens konstruktion är därför viktig för hur mjuk och fin bakgrund du får när du till exempel gör porträtt.

Bilden ovan är fotad vid f/4, inte direkt ett anmärkningsvärt bländartal. För att få luddigare bakgrund tog jag några steg bakåt och zoomade in på hästskon. Ju längre fokallängd desto kortare skärpedjup. Just här ser man ändå vad bakgrunden föreställer.

Rörelseoskärpa

Rörelseoskärpa kan användas för att beskriva just rörelse, men det kan lika gärna bli en distraktion om det inte borde finnas rörelse i bilden. Ett porträtt där en hand är ett suddigt moln, är det verkligen så lyckat? Eller värre ändå, tänk om man får rörelseoskärpa därför att kameran rörde sig i exponeringsögonblicket.

Även om du är ute efter att få rörelseoskärpa så tycker jag det kan vara svårt att få exakt rätt mängd oskärpa. Frågan är helt enkelt hur lång skall slutartiden vara för att motivet skall bli suddigt på rätt sätt. På ett digitalt system är det bara att skjuta och prova, eller hur, men vi analoga konstnärer behöver ha lite kunskap om vad som fungerar. Ironiskt nog så är nog lösningen att öva med en digitalkamera.

Dölj inte, komponera bättre

Det är inte alltid möjligt att använda oskärpa för att dölja ett föremål som du inte önskar ha med i fotografiet. Ett störande föremål är inte mindre störande om det är oskarpt. Du är ansvarig för allt som du placerar på det färdiga fotografiet. Flytta föremålet, flytta dig själv, flytta motivet, beskär bilden, gör vad du kan, men lämna inte störande föremål i bilden och be om ursäkt för dem genom att göra dem oskarpa.

Suddiga föremål i förgrunden känns särskilt störande för mig, men jag kan få lite samma känsla om bakgrundsoskärpan visar sig innehålla konturer, former eller kontraster som stör. Satsa därför på att få en så jämn och fin bakgrund som möjligt.