Förra veckan gjorde jag en liten fotopromenad med storformatskameran. Ingen liten bedrift i sig själv, det är ingen Leica man springer runt med. Jag är fortsatt på jakt efter en bra väska eller låda att bära den i för att kittet skall bli smidigt. Nu åkte jag kommunalt med uppackad kamera på stativet. Det fungerar ju i fint väder, men jag måste hitta på något bättre, jag kan ju inte ta Volvon så fort det duggar.

Jag gjorde två negativ av två motiv, alltså fyra ark. Det ena motivet var en stadsvy, rikligt solbelyst med normalt kontrastomfång. Det andra var en stuga på Söder där skuggor och solljus gav ett stegs utökat kontrastomfång. Stadsvyn publiceras på torsdag med en närmare förklaring till de framkallningsmetoder jag använt.

Två olika framkallningsmetoder

När jag sedan kom hem testade jag att göra två olika framkallningar. En bild från varje motiv framkallades i D76 (1:1) i tråg på mitt vanliga vis och den andra framkallades stillastående i Rodinal (1:100). Siffrorna i parentes är koncentration. Trågframkallningen sker under 7 minuter och 45 sekunder med agitering var 30 sekund. Den stillastående framkallningen tog 60 (!) minuter och jag agiterade under tjugo sekunder alldeles i början och fem sekunder efter 30 minuter.

Stillastående framkallning

Stillastående framkallning är en utjämnande metod. Om man har långt mellan mörkaste och ljusaste ton så skjuter metoden ihop det hela så att bilden blir hygglig utan att man behöver använda ett mjukt fotopapper. Enligt teorin ska det dessutom ge negativ som är mindre korniga än vid normal agitering. Men jag använder utgången Kodak Plus-X och förmodligen så var koncentrationen i bägge satserna för hög för bara två ark film. Jag fick korniga negativ den här gången, förmodligen är de överframkallade. Nu tittar vi på bägge bilderna, glöm inte att förstora dem.

Egentligen ingen stor skillnad. Jag kan förstora bägge med skapliga resultat. Men det finns nackdelar också. Vi agiterar också för att få bort restprodukter från negativet, i huvudsak bromider. Om man agiterar för lite kan man få ränder där bromiderna runnit utför negativet och hindrat framkallaren från att verka. Det syns tydligt i himlen på negativet som blivit framkallat stillastående. Lägg märke till att himlen är mörkare till höger om skorstenen, något har runnit nedåt botten av tanken som i det här fallet är till höger. Den djupa skuggan i bildens överkant uppstod därför att jag monterade negativet felaktigt i tanken, men även där syns det varåt bromiderna har runnit.

Jag tycker att den stillastående framkallningen fungerade sådär. Jag gillar att skuggorna kommit ikapp, och att det är lite större skillnad mellan de olika högdagrarna. Om man verkligen zoomar in på det skannade negativet så är rodinal-negativet klart skarpare, men också kornigare. Om jag måste ha en randig himmel så är jag i alla fall inte intresserad. Det är värt att försöka igen, fast med några agiteringar vid 20 och 40 minuter kanske?