Nu blir det riktigt nördigt. Vi ska jämföra trågframkallning kontra stående framkallning på ett motiv med normal kontrast. Jag är ute efter att hitta en ekonomisk metod för att framkalla bladfilm. De här två metoderna ger rätt olika negativ. Himlen har dragit iväg på D76-negativet, och de ljusa inslagen i vattnet gör hela den ytan ljusare.

Rodinalnegativet är jämnare över lag. Lite lustigt när himlen i förra inlägget blev så strimmig till följd av brom. Uppe till höger ser man några fingeravtryck som jag satte där redan när jag laddade filmen i kassetten.

Framkallning i tråg

Det klassiska sättet att framkalla bladfilm görs i mörkrum. Filmen är inte skyddad i någon tank, så rummet måste vara totalt mörkt. Det första uppenbara problemet har att göra med tidtagningen. Jag kan inte se något ur i mörkret, så jag använder en metronom som tickar fram sekunderna. Var femte sekund är markerad med ett pling istället för ett klick så att det blir lite enklare att räkna.

Jag lägger försiktigt negativen som en kortlek i tråget med framkallaren (oftast D76 för övrigt). Med jämna intervaller plockar jag ut det understa arket med en svepande rörelse och lägger det överst i högen. Försiktigt trycker jag negativet under ytan. Varje negativ skall lyftas två gånger i minuten.

Efter framkallaren blir det en minut i stoppbad och sedan fixering. Jag fortsätter hela tiden att vaska negativen på samma sätt så att alla filmytor får tillgång till fräscha kemikalier.

Stillastående framkallning

Till skillnad från trågframkallning är stående framkallning riktigt avslappnad. I mörkrummet monterar jag negativen i en tank, när det är gjort fyller jag tanken med ordentligt utspädd Rodinal (1:100). Sen låter jag den stå i 60 minuter. Möjligen agiterar jag en till tre gånger. Fantastiskt enkelt.

Det fungerar som så att framkallningsvätska som inte agiteras blir uttjänt på de områden av negativet som fått mycket ljus vid exponeringen medan det fortsätter att arbeta länge på de områden som fått lite ljus. Om vi sedan förlänger framkallningstiden till 60 minuter så får vätskan jobba sig trött även i skuggorna. Hade vätskan rörts om hade fräsch framkallare fortsatt att framkalla högdagrarna tills de blivit helt utbrända, och skuggorna hade aldrig hunnit ikapp.

En fantastisk fördel är att man kan framkalla olika ark med varandra; olika sorters (svartvit) film, pressad, dragen och normal. Det ska inte spela någon roll. Så nästa gång du hittar en gammal exponerad rulle film i en kamera, framkalla den stående i utspädd Rodinal så får du åtminstone se vad bilderna föreställer. Jag gillar också att man kan låta tanken stå under hela tiden. Man behöver inte vakta den som en höna med ägg.

Vi tar och tittar närmare på bägge negativen.

Jag tycker nog att bägge är helt okej att använda. Rodinal-varianten är kornigare, och har något lägre kontrast. Slutresultatet beror i huvudsak på fotopapperet, och jag törs inte fälla något avgörande förrän jag åtminstone kontaktkopierat bägge negativen. Baserat på det jag sett såhär långt skulle jag nog säga att normal framkallning fungerar utmärkt på det här kontrastomfånget.

Skillnaden mellan ljust och skugga var tydligare på motivet med större kontrast. Jag tycker att stående framkallning verkar snällare mot högdagrarna, och ger mer detaljer i skuggorna. Nästa steg är att testa på lite fler material. Tri-X inte minst.