Det som gör gatufoto så svårt är att man måste fota så snabbt, så exakt, och med en sådan tajming för att bilden skall fungera. Alltid är det något som stör; ljuset, parkerade bilar, folk, och så min personliga favorit: vägmärken. Ändå lockar det oerfarna fotografer mer än vad studion gör.

I studion har man kontroll över allt. Det är på sätt och vis mycket enklare, samtidigt som det också är svårare. Den rena miljön drar blicken till varje skavank, gatufoto är mer förlåtande.

Gatufotografering är dessutom betydligt billigare än att fota i studio, och det kräver inte samma grad av utbildning som annars krävs av studioutrustningen. Därmed är det mer tillgängligt för nybörjare och amatörer.

Varför fotar inte jag i studio eller ateljé? Jag är inte främmande för tanken. Och nog skulle jag ha råd att hyra en studio en halvdag bara för att fota mina egna projekt. Det vore fantastiskt att få tillfälle att styra ljuset helt, regissera hela scenen och modellerna. Det skulle kunna bli som stilleben med människor i. Men ändå så är jag inte trakterad av tanken.

Helst vill jag ha en del av verkligheten med i mina bilder. Jag ändrar gärna på saker och ting, men det gör inget om man faktiskt känner igen sig. Tvärt om. Alltså ljussätter jag hellre en location, en “verklig” plats som jag kan förfoga över en stund.