Ett foto är tvådimensionellt, men som fotograf vill man, oftast, försöka skapa ett djup i bilden. Diagonala linjer är ett verktyg för att skapa ett djup för våra ögon. Tunnlar och korridorer ger oss linjer som möts, och fångar ögat i en rörelse djupare in i bilden. I den här bilden finns flera flyktpunkter, naturliga ställen där ögat kan lämna bilden. Skärpedjupet sträcker sig ungefär fyra stenar bort, bortom dessa tilltar oskärpan. Där kan ögat förlora sig. Kanske frustreras en smula?

Min blick rör sig från den negativa ytan till vänster, upp mot mitten genom det nedre vänstra hörnet på de stående stenarna, och lämnar bilden med lysrören rakt upp. Tåget till vänster skapar en obalans, som fångar blicken en aning. Där tittar man två gånger, jämför med andra sidan och väger bilden.

Det är ganska svårt att analysera sina egna kompositioner. Framför allt därför att betraktandet av ett fotografi kan vara en lång process med mycket tid för eftertanke, medan kompositionen av ett fotografi för mig sällan sker under så lugna former. Jag ser och fångar. Så det är sällan jag kan tala om balans på det sätt som jag kan här.