När tog jag mig tid att faktiskt sitta på en parkbänk senast? Och bara tala med en vän om inget och allt? Är det verkligen så hektiskt att vara föräldraledig? Eller prioriterar jag bara fel? Jag minns att det här fotografiet togs en söndag afton efter att jag och min fru varit på den tidiga kvällsbion. Det var första gången vi gick ut och gjorde något utan sonen på väldigt länge.

Och nej, vi prioriterar inte fel. Det är exakt såhär man vill ha det. Man går upp i ett föräldraskap till mer än hundra procent. Man kanske har sålt sina kvällar på bio med kompisar, men man har köpt det som är så mycket dyrare.

Nu är jag inte längre föräldraledig, jag har semester.  Det låter kanske inte som en stor omställning, men det finns en och annan skillnad, det känns tydligt. Jag tänker på det annorlunda. Nu har jag några veckor då jag ska försöka att vila. Och förbereda mig för arbete. Jag har inte spelat tillräckligt de senaste månaderna, men nu börjar jag öva. Det finns planer på att åka på musikläger senare i sommar. Det är första gången på många år.

Det finns planer på att skriva mer också. Jag har mycket idéer för vad som borde kunna ske på de här sidorna, men det har tagit mycket mer tid att tänka och planera än det tar att faktiskt fotografera och skriva. Får jag bara tid att sitta ner så ska jag kunna få till ett och annat inlägg om teknik igen. Att skriva är en aktiv vila för mig, så jag hoppas på lite tid till sådant också.