Jag har aldrig fastnat för det undermåliga i analog fotografering. Att sträva efter något annat än perfektion har aldrig varit aktuellt. Jag gillar inte leksakskameror, Holga, Diana och andra. Får jag ljusläckage, ofrivilliga dubbelexponeringar, dålig kontrast eller andra problem, då ser jag jag det som ett misslyckande. Jag fotar analogt för att det är bättre, billigare, mer äkta och för att jag har större kontroll analogt än jag har med den digitala tekniken.

En gammal kamera med en avsliten kamerafilm intill

Zeiss Ikon Tenax med avsliten film

Fast ibland så händer det. Jag lånade en gammal Zeiss Ikon Tenax i akt och mening att få igång den så att ägaren kunde börja använda den. Den fick sig en lättare rundsmörjning och så laddade jag den med en rulle T-Max 100. Sen var det bara att ge sig ut. Jag hade ingen aning om hur många rutor det gick på en film eftersom den gör kvadratiska bilder, 24×24 mm. Räkneverket gick till över fyrtio, så det vara bara att panga på.

Det hela skedde under ytterst enkla förhållanden. Jag använde aldrig någon ljusmätare, och jag stafflade aldrig några bilder heller. Exponeringen blev utmärkt på nästan hela rullen. Dock så var objektivet, ett tessar, alldeles för repigt för att det skulle bli någon vidare kontrast. Jag led mycket av ströljus. På hela rullen finns kanske fyra bilder som är värda att uppmärksammas. Jag lägger ut dem på Instagram under veckan.

Kraft i mataren

Hemvärnsmusikkår framför kastellet i Vaxholm

Hemvärnets musikkår Södertörn Gästade Vaxholm på Skärgårdsbåtens dag

Försöket slutade med att jag slet av filmen inne i kameran. När den tog slut blev det kanske en smula trögare att spänna kameran, men då jag hade en ordentlig hävstång att trycka på så märkte jag knappt att det brast. Det gick i alla fall inte att spola tillbaks filmen i kassetten, så jag fick öppna kameran i mörkrummet.

Kameran som sådan var en mycket smidig sort, med ett trevligt utseende som fick många främlingar på Waxholms kaj att le lite extra. Sen är det alltid lite bättre att fota i kvadratiskt format, tycker jag. Rent kompositionsmässigt så är det enklare att känna var tredjedelar, diagonaler och tyngdpunkter ligger. Dessvärre så ger det ju ganska små negativ på en småbildskamera, så några stora förstoringar är det knappast tal om.

Får jag låna din kamera?

Har du en kamera du tycker att jag borde testa? Kanske har du en gammal kamera liggande som du inte törs använda, eller som du inte vill slösa film på innan du vet om den fungerar? Om du kan tänka dig att låna ut den så kan jag skriva fler inlägg av det här slaget? Hör av dig till mig, det finns ett kontaktformulär här på bloggen.