Äntligen ett porträtt. Violinisten utstrålade ett fokus som nästan gick att ta på. Profilen mot landskapet utanför kyrkfönstret binder ihop bilden för mig. En fiol är ett landskap.

Trots att jag vet vad som krävs för att göra bra bilder så verkar det som att jag låter bli det ibland. Här gick jag inpå, men det gör jag oftast inte. Ofta för att jag inte känner att det passar sig. Jag vet inte om hon märkte att jag var där, hon ignorerade mig i så fall.

Det finns ju någon slags korrelation mellan bilder och musik. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, och kanske inte bild heller, trots flera försök. Det är något jag skall jaga vidare efter. Ett tydligt sätt att förmedla de bilder jag ser när jag musicerar, eller – vilket förmodligen är enklare – ett tydligt sätt att förmedla den musik jag hör när jag fotograferar.