Jag lade nyligen upp en bild som jag tagit med en lånad Zeiss Ikon Tenax. Jag var väl måttligt nöjd med den filmen, men tänkte ändå att jag skulle dröja mig kvar en smula vid de lärdomar som jag gjorde med den här kameran.

Av hela rullen var där kanske tre, fyra bilder som var direkt felexponerade. Med det menar jag alltså så mycket över- eller underexponerade att de inte kunde användas. Många kunde inte användas för att det var skräp. Jag pepprade verkligen med den här kameran, ungefär som om jag använt en digital kamera. Men jag exponerade alldeles utmärkt. Alltså går det att lära sig det, om jag klarar det, utan någon vidare skolning i ämnet.

Hjälpmedel

Vilka hjälpmedel hade jag då? f/16-regeln till exempel. Populärt kallas den för sunny sixteen. Utgångspunkten är att om man ställer bländaren på 16 när man fotograferar i klart solljus så skall man sätta slutaren på samma värde som man har känslighet på filmen. Fotar man T-Max100 vid 100 ISO ställer man slutaren på 100 (eller en 125-dels sekund om det är en mer modern kamera). Utifrån det utgångsläget kan man sedan räkna ut exponeringen vid flera olika ljusförhållanden.

Det jag förlitade mig på var filmens latitud, och att den repiga linsen skulle ta ner kontrasterna åt mig. Om jag alls var i närheten så skulle exponeringen förmodligen fungera. Och hela tiden lutade jag åt att överexponera ett halvt steg ungefär. De flesta av negativen är rätt sotiga.

Sen är erfarenhet oslagbart. Jag vet att en mörkblå m/87 gör sig bäst strax under zon IV, så om man mäter exponeringen direkt på uniformen behöver man ställa upp kameran två steg. Det kan jag använda rent praktiskt genom att jag får en känsla av hur ljus den nedgående solen gör de mörkblå uniformerna. Väg det mot ansiktena, som jag helst vill ha omkring zon VI. Plötsligt har man ett hum i alla fall. Och med svartvit film är det det enda som behövs.

Öva med olika mätare

Bild av en ljusmätare

Leicametern hjälper dig ställa in bländartal utifrån angiven slutartid.

Enkelt uttryckt kan man nog säga att jag börjat få en känsla för hur jag ska exponera. De många olika kameror jag tränat med har underlättat. Den som hjälp mest är min Leica M3 med leicametern. Där ser man väldigt tydligt kopplingen mellan ljus och exponering, tycker jag. Ljuset mäts upp direkt mot bländarvärden. Mycket praktiskt.

Det går också bra att öva med digitalkameran, men jag önskar att det skulle gå att ställa in så att man får ta hela exponeringssteg, istället för halva-, eller i värsta fall tredjedelssteg. Eller att man kunde ställa bländaren steglöst, och slutartiden bara i hela steg. Det skulle underlätta den här övningen. Använd manuella läget och titta på skalan som finns i sökaren eller på bildskärmen. Följ hur “nålen” vandrar fram och tillbaka över linjalen när du vänder kameran åt olika håll.

Kontraster

Hur mycket rör mätaren sig i solljus? Skugga? En molnig dag? Se skillnaden mellan “platta” och “vassa” bilder. Försök också se fördelarna med de olika ljuskvalitéerna. Vissa bilder är omöjliga i vissa ljus, andra blir bara tråkiga. Skaffa dig en egen uppfattning om ljuset i varje given stund. Allt ljus kan användas, försök klura ut vad som skulle bli ett riktigt bra motiv utifrån rådande ljusförhållanden. Sådant kan man alltid öva på, även om man inte tänker göra en bild just för stunden.