Som musiker har jag lärt mig att all färdighet bygger på övande. Så för att lära mig fotografera har jag bara överfört samma tankar till en annan konstform. Jag övar, med eller utan kamera, med eller utan film i kameran. Överallt där jag går ser jag bilder, funderar över mina kompositioner och försöker lägga märke till hur ljuset faller.

För att öva sig i att ta porträtt behöver man tillgång till människor. Närmast till hands har man familjen, vännerna och kollegorna. Och många av mina vänner har börjat sucka lite när jag är med på krogen, för kameran är aldrig långt borta.

Nästa steg då? Det finns något omedelbart i att träffa en människa för första gången och försöka göra en bild. Ibland kan det vara helt uppenbart, men oftast tjänar man på att lägga en stund på att fundera, känna in och försöka se lite till.

Förra helgen höll jag en liten session tillsammans med en vän som fotograferar, och som ofta kommenterar här på sidan. Han hade bjudit med en vän, och jag hade bjudit med en vän. Ett roligt, avslappnat och givande tillfälle att öva sig i just detta att ta bilder av någon man inte riktigt känner.