Det finns människor som av sentimentala skäl känner sig tvungna att se dåliga filmer, dricka dåligt vin, eller köra långa obekväma omvägar när de är ute och far. Jag har klarat mig ganska bra från allt sådant. Dåligt vin är dåligt vin, och en omväg är en omväg. Istället känner jag mig tvungen att använda en sämre kamera nu och då. Av sentimentala skäl. Ingen som äger de kameror jag har borde känna sig det minsta sugen på att sätta en rulle film i en Canon AE1 för att fotografera de största privata ögonblicken. Men det gör jag.

Det var en Canon AE1 som följde med min far till BB, och som fotograferade mina första år. Det var den kameran som jag använde när jag började fotografera film igen. Det var med den här kameran jag återupptäckte vad fotografering egentligen skulle handla om. Smidigare kameror, bättre optik (Canons SSC-glas är fantastiska), och lite skön design på det. Canon AE1 verkar gå hem designmässigt även idag. Det nytillverkas kameror som är väldigt lika den här.

En fröjd att använda

FD-objektiv

De fantastiska objektiven i Canons FD-serie. Top of the line tills L-serien kom.

A-seriens avtryckare är något alldeles speciellt. Förtrycket är helt obehindrat, väldigt mjukt, och det startar kamerans mätare. Själva avtrycket är sedan distinkt, och görs med ett jämnt tryck över en väldigt kort sträcka. Avtrycket är lugnt och stadigt. Med normaloptik eller kortare kan jag fota ner till 1/8 på frihand med den här.

Kameran väger i det närmaste ingenting, men om man har bättre objektiv på så drar de ju upp vikten. Jag kan gå runt med den och glömma bort att jag har den med. Den får plats i vilken väska som helst.

Det jag möjligen kan känna är en nackdel med den här kameran är att man inte kan låsa exponeringen. Det hade varit en praktisk, och relativt enkel sak att fixa till. Den kom också på AE1 Program, uppföljaren till den här. Knappen för att låsa exponeringen finns faktiskt rent av på kamerahuset, men den startar bara mätaren så att man kan mäta utan att trycka slutaren till hälften. På ungefär samma ställe sitter en knapp som öppnar bländaren ett och ett halvt steg jämfört med uppmätt bländarvärde. Mycket bra att använda när man fotar mot en ljus bakgrund, som ett snöigt landskap eller ett ljust fönster.

The Phoblographer gjorde härom veckan en hyllning till Canon AE1. Det fick mig att vilja skriva det här inlägget. Jag lärde mig en hel del om min kamera där. Till exempel att den i huvudsak är tillverkad i plast. Och det kunde man väl sluta sig till med ledning av vikten, men den känns faktiskt inte alls plastig. Tvärtom känns den välbyggd och robust.

Manuellt läge och närbildsfoto

Det är ett relativt enkelt handgrepp att dra bländaren från automatläge till önskad bländare, så man klarar av de där lägena när ljusmätaren lätt blir lurad. Jag tycker bra om att använda min AE1 i manuellt läge, den har enkla stora reglage, och nålen visar ett artigt förslag på hur kameran hade ställt in bländaren om automatiken hade varit inkopplad. Lite synd att indikatorn för manuellt läge är ett rött blinkande M uppe till höger i sökaren. Det känns som en onödigt påträngande varning.

AE1 på nära håll

AE1 på nära håll

Det går också att mäta i nedbländat läge, men då får jag väldigt underliga resultat jämfört med handhållen mätare eller jämfört med mätning i vanligt läge. Kanske mitt exemplar? Jag använder sällan min AE1 till särskilt teknisk fotografering, och nedbländning med FD-objektiv är rätt omständigt. Konsultera gärna en manual. Som en allmän reflektion vill jag säga att från ungefär den här tiden, när kamerorna kan mer och blir “enklare att använda” så börjar manualerna att bli tjockare och tjockare.

Ett tillfälle då du vill kunna mäta med nedbländat objektiv är när du gör närbilder med mellanringar eller bälg. Bilden på orkidén är gjord med en automatisk mellanring, men jag fick ta över beräkningen själv, för kameran klarade inte av att lösa uppgiften.

En stor succé

AE1 var en stor succé för Canon, den gjorde helt otroliga siffror. Canon släpper inte de uppgifterna, i alla fall inte där jag har lyckats hitta dem, men med tanke på hur många fräscha AE1 som ligger på Tradera och Blocket i skrivande stund, och när som helst, så måste det ha sålts väldiga massor bara här i Sverige.

Jag brukar rekommendera den här kameran när någon är ute efter att börja fotografera analogt. Den är fruktansvärt enkel att använda, och man får tillgång till ett stort system av billiga tillbehör. Och med tanke på att serien fyller 40 år 2016 så måste man väl ändå erkänna att det är en skaplig byggkvalitet? Och man betalar absolut ingenting för kamerahuset. 350 kronor om det är i lysande skick, uppsmort och med ny spegeldämpare.