Efter att ha använt min digitala Sony som primär kamera en tid har jag dragit vissa slutsatser. För att skapa illustrerande material till min blogg är den optimal. Det går snabbt, och det blir bra.

Konstnärligt känns det inte lika bra, inte lika äkta som att jobba med en Hasselblad, eller en Linhof storformatare. Jag får en bättre känsla för mitt arbete när jag använder analoga kameror.

Jag väljer inte mitt sätt att jobba efter vad som är bäst. Jag väljer efter vad som känns bäst. Det spelar mindre roll vad som är enklast, eller mest effektivt.

Skriva maskin

Jag fann en parallell (en analogi) när jag plockade fram en gammal skrivmaskin för att göra bilder till min inlägg om nyhetsbrevet som jag precis blåst liv i. Utan text på papperet i maskinen blev det ingen vidare bild, så jag kände mig tvungen att sätta dit lite text, av estetiska skäl. Det gick naturligtvis alldeles utmärkt, och jag insåg att en skrivmaskin har några ordentliga fördelar framför en dator

  • Det finns ingen e-post, och inga appar som stör
  • Den är till för att skriva på, inget annat.
  • Man kan inte hoppa fram och tillbaka, så man skriver färdigt istället.
  • Den är fokuserad på sin uppgift, och den tvingar mig till samma fokus. Tillsammans gör vi en enda sak – bra.

Maskinen är absolut inte lika snabb som datorn, men i bloggsammanhang är det många texter som skulle må bättre av att det inte alltid gick så rysligt fort. Det är absolut inget fel att jobba igenom sin artikel ett par gånger, men det blir ju nästan aldrig av när man använder datorn. Så varför inte skriva fyra utkast på maskin innan man sätter sig ner vid datorn och skriver klart?