Datorer har en förmåga att gå sönder som inte motsvaras av någon annan apparat i mitt hushåll. Och det tar förvånansvärt mycket tid att få igång alla de flöden och metoder som jag hade på plats innan sammanbrottet.

Jag brukar ha förmågan att laga mina datorer i vanliga fall. Och jag gjorde många försök även den här gången, men för en gångs skull gick jag bet. Det är ovanligt att jag ger upp, men det var nog det jag gjorde. Det är inte svårt att fortsätta när allt går bra. När man bara behöver jobba vidare, och det tar den tid det tar, då det inte är så svårt att se sambandet mellan arbete och resultat. Även om man sitter och lagar trasiga saker.

Tickor

Allt är en kamp mot entropi och förfall.

När allt går fel är det värre, när man jobbar på så hårt att man nästan går sönder själv och resultaten ändå uteblir. Då blir det till slut omöjligt att fortsätta.

Samtidigt är den fallerande verksamheten ett bra mått för om man har den minsta chans att lyckas med det man pysslar med. Jag råkar tro att bara den som är hängiven nog att fortsätta även när man får väldigt lite tillbaka har en enda chans att lyckas med ett konstnärligt projekt. Man får väldigt lite gratis medan man befinner sig i den långa, långa utvecklingsfas som utgör början på alla konstnärliga strävanden.

Jag är stolt över mina motgångar. Särskilt de motgångar jag kommer igenom, men egentligen alla mina motgångar. Jag vet vad jag vill, och jag tänker inte låta något stoppa mig. Så med en dåres envetenhet fortsätter jag mitt fotograferande, fastän tiden tryter, tekniken strejkar och passionen svalnar.