Det är extremt segt att när man har inspiration till att arbeta, inte få arbeta. Jag skulle så hemskt gärna vilja kunna ha gjort något vettigt över jul och nyår, men allt föll samman; mina datorer och min hälsa. Och trots stora ansträngningar kunde jag inte hålla min motivation igång.

Det känns som att all tid som har gått sedan den 15 december är mer eller mindre bortkastad. Jag brukar kunna säga något positivt; att något är en erfarenhet eller att jag har fått mer kunskap eller något nytt att förhålla mig till. Men ur det här går jag tom, förtörnad och ett par tusen kronor fattigare. Det känns riktigt, riktigt tråkigt.

Envis

Jag har jobbat på, målmedvetet, envist och rätt oförlåtande mot mig själv. När det var som värst satt jag och skrev tusentals ord om dagen på min lilla bärbara dator. Nu har jag massor av material till mina projekt, men det är få texter som har fått en bild, och det är ännu färre som har gått så långt i processen att de är publiceringskandidater.

Alla de projekt som jag behöver ha mer tid till får läggas på is tills jag får tid och möjlighet igen, och jag vet inte när det kan bli. Jag känner mig snuvad på min möjlighet. Som att flera veckor bara har runnit ut i sanden.

Icke desto mindre så kommer jag att fortsätta. Det finns ingen väg tillbaka, så jag fortsätter framåt.