Jag har blivit ganska restriktiv med att avfyra kameran, mest därför att jag inbillar mig att jag skall göra färdigt alla bilder jag tar, någon gång. Och med det menar jag att jag vill efterbehandla dem och förstora dem på fysiskt papper. Jag har börjat känna ett slags ansvar att avsluta det projekt som varje exponering inleder.

Våris

Våris. Exponerad utan mätning.

I somras insåg jag att jag faktiskt med självförtroende kan göra en enda exponering på ett motiv och det känns helt okej. Jag litar på min utrustning, och jag litar på att jag hanterar den på rätt sätt. Nyttan med detta är att jag kan sitta still på en plats med kameran i beredskap, invänta ett lysande tillfälle och ta den enda chansen som jag kommer få. Det innebär dessutom att jag inte tar fyra exponeringar och rensar bort tre. Jag spar tid i efterarbetet.

Självkritik är inte alltid bra

Problemet är att jag riskerar att bli alltför restriktiv. Kan man verkligen vara helt säker på vilken av ens bilder som kommer att bli bäst mottagen? Det är inte alltid som fotografen själv är den bäste kritikern, man färgas alltför hårt av sina tankar och idéer. Man känner till mer om exponeringsögonblicket än det som syns på fotografiet. Det är väldigt svårt att hålla sig objektiv till vad man faktiskt har fångat.

Jag lär mig fortfarande. Och ju mer jag lär mig, desto mer kräsen blir jag, ibland blir jag nästan låst. Det kan kännas som att det verkligen aldrig finns någon anledning att trycka på utlösaren.

Ponte Sankt Angelo

Ponte Sankt Angelo. Felexponerad, och räddad.

Genomarbetade idéer

De idéer jag har jobbat med ett tag blir oftast mina bästa bilder, men jag genomför egentligen alldeles för få av dessa. Jag jobbar på med annat, och skriver bara upp hur jag ska göra mina bilder sen – när jag får tid. Jag har en hel anteckningsbok full med bra material.

Vissa bilder skulle kosta mycket pengar att göra, men jag skriver upp dem ändå. Andra skulle innebära mycket arbete. Ytterligare andra är enkla, klara och kostar inte farligt mycket att göra. Dessa bilder ska jag försöka göra så fort jag kan. Och jag är egentligen inte rädd för att göra mycket jobb, men jag måste ha tid till det.

Sakta samlar jag på mig mina bilder. Trots allt, kanske? Snart är det dags att börja forma någon slags portfolio. Sammanställa mina bilder, förstora några serier. Matcha ihop dem. Bli färdig. Vi får se.