Ungefär såhär års brukar jag försöka att utmana mig själv. Jag ser det som en andlig övning, där det intressanta är hur jag skulle klara mig utan det ena eller det andra. Jag ändrar min kost, jag försöker att inte äta kött och godis, till exempel. Ofta siktar jag in mig på en eller annan av mina dåliga vanor också. Jag brukar passa på under fastan, för det ger mig en naturlig tidsram att förhålla mig till. Dessutom får man en paus på söndagarna, om det skulle kännas jobbigt.

I år tänker jag försöka att klara mig utan Facebook och Instagram. Främst därför att de förstör mitt fotograferande, och fördärvar mitt fokus. Det har nämligen blivit så att jag fått för mig att det där är viktiga kanaler för mig, och det är helt enkelt inte sant. Istället är det mycket jobb att skapa nytt och fräscht material i en sådan mängd att sökmotorerna skall tycka att man är relevant. Och ärligt talat så är det inte en investering som jag får igen.

Bättre då att jag tar det lugnare och skapar bättre bilder istället. Att jag ägnar mig åt det som är mer relevant för mig på riktigt. Det enda jag egentligen oroar mig för är att jag inte längre kommer att sprida mina inlägg på bloggen via sociala medier. Vi får väl se hur det går? Om jag skriver något som du gillar kan du väl hjälpa mig genom att dela det till vänner och bekanta?

Fastan är ett tillfälle att ställa något till rätta. Ibland har jag en förmåga att komplicera det som egentligen är ganska så enkelt. Att låsa in min skaparkraft i onödiga former, stilar och kategorier, när det egentligen bara handlar om att göra bilder. Det handlar både om att förenkla och att begränsa, i syfte att finna ett andligt, konstnärligt fokus, och att göra ett gott arbete.