Fotografiet är ett ögonblick, men kompositionen är en process. Infångandet tar en trettiondels sekund, men jag komponerar bilden under gott och väl en minut. Jag vet redan vad jag vill avbilda; frosten, ljuset. Det som saknas är ett centralt motiv. Den här bilden behöver en människa. Så vem gör något intressant? Något som fångar ljuset?

När jag gjort den första bilden hör jag tåget komma. Luften står alldeles stilla. Molnet av rök hänger orörligt, ansamlas med varje andetag. Allt är redan perfekt. Mina inställningar är de rätta för att fånga tåget mer som en rörelse än som ett föremål. Några ögonblick av spänd förväntan — måtte magin hålla hela vägen. Och så äntligen expresståget som plötsligt rusar rakt igenom bilden.

På något sätt har jag hamnat på rätt plats vid rätt tillfälle igen. Hade det varit tur hade det varit gott nog, men nu är det inte tur.