Jag beskrev som ett av mina sista blogginlägg 2017, men ändå i april(!) att jag skulle försöka sälja lite kameror på en kameraloppis. Först hade jag väl lite ångest över att sälja min arsenal, men en vecka senare kände jag att det var en väldigt bra idé ändå. Jag sålde bra, och jag tror att köparna också är nöjda. Det var dessutom väldigt roligt att prata med folk, entusiaster var och en på sitt vis, ute efter lite olika saker. Precis som jag hoppades hade jag något för de flesta.

Packing party

Hoppackat. Klart till försäljning.

Naturligtvis packade jag ihop allt för att ta mig till loppisen och hem igen. Efteråt tog det mig några dagar att börja packa upp. Under dessa dagar fick jag idén att göra ett packing party. Idén är att man packar ner allt man äger ibland, ungefär som inför en flytt, och efter en tid packar man upp det man verkligen vill ha kvar. Resten kan man göra sig av med.

Jag gjorde en variant. Jag packade upp det jag vill använda i mitt kameraskåp igen, och lite i en låda för källaren – lite mörkrumsutrustning och sånt. Resten ut på Tradera. När allt var klart tog det inte stor plats alls.

Bilder – inte kameror

Befriande

Det jag var ute efter var naturligtvis att få loss lite pengar som jag har plöjt ner i min hobby de senaste åren, men framför allt villa jag få lite luft i kameraskåpet, och i mitt skapande.

Förut kunde jag ta en god stund på mig bara att bestämma mig för vilken kamera jag skulle använda till en viss bild. Det behöver jag inte fundera över alls längre. Skall jag fota film eller digitalt? Leica M3 eller Leica M? Samma objektiv till bägge.

Vad blev kvar?

Jag lyckades inte sälja en enda Leica. Det var nära med min gamla IIIf, men den blev lite grinig i de långsamma tiderna just den dagen så jag fick behålla den. Och ärligt talat försökte jag inte ens försökte sälja min M3, jag tycker den är alldeles för rolig. Istället hade jag den om halsen under loppisen och gjorde bilder av vissa kunder medan de tittade på mitt utbud.

En del småsaker blev ju över. Men jag har goda erfarenheter av att sälja utrustning via Tradera, så en hel del gick den vägen; lite objektiv, ett magasin till Hasselbladaren. Prylar i största allmänhet.

Spegel mot spegel

Rolleicord III

Vad saknas?

Nu har det ju gått ett halvår sedan loppisen, sakna någon av de sålda kamerorna? Inte en enda faktiskt, jag trivs med utrymmet som uppstått både fysiskt och mentalt. Jag behöver inte ta hand om kameror längre, utan kan ägna mig åt bilder.

Fast… Varje kamera har sin egen känsla, och jag saknar att kunna välja precis vilken känsla jag vill ha när jag går ut och fotograferar. Nu använder jag uteslutande Leica, och det får mig att känna mig alldeles för stel och professionell.

Mellanformat

Det jag saknar allra mest är mellanformatet. Tolv bilder i kvadrater, snabbt enkelt och med lysande kvalitet. Oftast är minst tio av de tolv bilderna riktigt bra bilder, så bra att de helst skall förstoras. Småbild, och allra helst digitalt, inbjuder till alldeles för många klick utan tillräcklig eftertanke.

Om jag skall plocka ut en enda kamera som jag verkligen saknar så är det min Hasselblad 500C. Det var inte dumt att jag sålde den, men om jag skall köpa en till analog kamera någon gång så är det nog en Hasselblad, och kanske en 503 eller någon annan där man kan byta mattskivan.