Min fru Elisabet har gjort ett porträtt av mig.

Jag är mer och mer en fotograf. Tidigare har jag alltid kallat mig amatör, men det känns inte rätt längre. Amatör betyder “den som älskar”, och det kan jag skriva under på, jag fotograferar därför att det är min passion. Men ordet amatör leder ibland till dåliga associationer. Till exempel att man inte lever på den aktuella sysslan. Jag är inte professionell fotograf, jag är något annat.

Jag skulle i och för sig kunna gömma mig bakom ordet amatör, och fortsätta att fotografera tämligen förutsättningslöst. Eller så kan jag börja sticka ut hakan en aning, och göra de allra bästa bilder som är möjliga. Jag vill utmana mig själv mer än jag gjort hittills, och då är titeln amatör en belastning. Jag är inte amatör, jag är något annat.

Jag är fascinerad av mörkrumsarbetet, och jag är lika fängslad av konstformen; att göra bilderna, som jag är av att fånga ögonblicket. Att jobba med digitala filer är mig inte främmande, men jag tycker det är häftigare att jobba med kemi. Jag håller på att återupptäcka det som nästan blev bortglömt, och jag vill bli skickligare i mörkret än med datorn. Jag är ingen vanlig fotograf, jag är något annat.

De här sidorna, och bloggen som hör hit, är min måttstock. Så länge jag uppdaterar här måste jag utveckla mitt fotograferande. Jag har satt mig själv ett uppdrag och kan mäta min egen tillförlitlighet. Jag visar er mitt arbete, delar mina erfarenheter och dokumenterar mina framsteg. Jag är dock ingen bloggare, jag är något annat.

Jag jobbar utifrån vissa grundsatser:

  • Kameror tar inte bilder, fotografer tar bilder
  • En bra kamera är alltid en bra kamera, oavsett ålder eller pris
  • Ha alltid en kamera med dig
  • Negativet är inte bilden
  • Bilden är inte verkligheten