Leica M6 orangefilter

Leica M6 med orangefilter

Det här var höjden av lyx när jag började med fotografering på 90-talet. Nästan ingen kunde på allvar berättiga inköpet av en Leica M6, det var så extravagant att man lika gärna kunde drömma om en Porsche eller en egen helikopter. Seriösa fotografer i min omgivning använde japanska systemkameror, och möjligen fanns det ett eller annat tyskt gammalt urverk. När fotografen kom till skolan med sin Hasselblad ELM för att ta klassfoton så var det utan tvekan den häftigaste kamera man sett det året. Leica såg man bara i tidningar. Idag är den ganska enkel att komma över, och inte alltför dyr.

Leica M6 klarar alla objektiv med M-fattning, och med adapter klarar den dessutom alla objektiv med Leicas skruvfattning. Den är något större än Leica M3, men inte så att man tänker på det. Särskilt när man slipper ha med sig någon separat ljusmätare eller Leicameter.

M6:an är helt mekanisk, så tröttnar batteriet har jag fortfarande en fungerande kamera, om än utan mätare. Det ger mig också hopp om att kameran skall överleva mig. Elektronik åldras snabbt, men mekanik består längre.

Det här är den första av mina analoga kameror som verkligen är enkel att fotografera med. Några LED-dioder i sökarens nederkant hjälper mig att ställa exponeringen, och mätsökaren ställer fokus.

M6 kommer med lite olika sökare. Jag har den sämsta, benämns 0,58. Det betyder att den återger scenen framför sökaren med förminskning. Därmed kan jag se en ganska vid vinkel och med lätthet använda objektiv så korta som 28 mm. Det gör det en aning svårare att ställa fokus, för mätsökarrutan i mitten blir så pass liten att den är svår att använda. Det här kan ändå vara en fördel för folk med glasögon, för man behöver inte vara alldeles intill för att se ramen för 35 mm. I efterhand hade jag föredragit en 0,72-sökare, men lagt kort ligger.

Strålgångsmätaren är underbar. Jag skaffade TTL-versionen och har en blixt till den. Det är fördelaktigt att mäta ljuset genom objektivet när man ofta använder filter. Det är också skönt att kunna slarva lite när man använder blixten. Det gör M6:an till en utmärkt partykamera.

Många verkar tycka att det är roligt att göra bilder av Leicor. Jag tycker det är betydligt roligare att göra bilder med en Leica. Det här är inget smycke. Det finns spadar som är vackrare. Men precis som en spade så är det ett potent verktyg. Rätt hanterad kan man göra de mest underbara bilder med en Leica M6.